Trygghetzon

Så gör jag det igen - kastar mig handlöst ut i något som kan förändra mitt liv helt, vända upp och ner på min tillvaro. Det är helt olikt mig, jag har aldrig gjort så tidigare i mitt liv. Men nu gör jag det gång på gång, bara slänger mig in i, hoppar på det ena efter det andra. Jag dras med i en uppåtgående virvel och blir hög och livrädd om vartannat. Jag kastar mig, hoppar och så försöker jag vänja mig efteråt.

Idag fick vi svara på frågan "vad är din största passion" - jag hade lust att svara "att gå utanför trygghetsramarna". Tänkte, det borde ju vara en passion eftersom jag gör det igen och igen, gång på gång. Det är som om jag både krympt trygghetszonen och samtidigt går utanför och bortom ramarna vilket innebära att mängden trygghet i mitt liv krympt. Det är mycket, mycket utvecklande och spännande men också oerhört energikrävande.

Jag är obekväm, otrygg, livrädd blandat med hög, ivrig, överaktiv mest hela tiden. Det är ingen passion men jag gör det ändå, gång på gång. Hur konstigt låter det? Det är som om jag fyllt min kvot av trygghet, kloka eftertänkta logiska förnuftiga beslut och val. Jag har gjort det och det har fört mig så långt som det kunde. Nu är det dags för annat, andra sätt att leva förhålla och välja. Det är INTE bekvämt, kan jag säga men utvecklande och ..... utmattande.