Trygghet - tillit

En fantastisk dag inleddes med en skidtur där funderingarna flöt bättre än själva skidåkningen. Funderingarna kom till användning i dagens uppdrag som lärare på coachutbildningen Shift, ett av mina favorituppdrag just nu.

Där jag flög fram i spåret... flåt ångade på i skogen, ångan berodde nog mest på att jag klätt mig för minusgrader, kretsade funderingarna kring begreppen trygghet och tillit. Jag har alltid sett mig som en person som behöver mycket trygghet, förutsägbarhet och tja ok då, kontroll. Vad jag förstår har också mamma och pappa tidigt, tidigt ansett att jag behövt trygghet. Och så har jag ordnat det, med säkerhetsbälte, flytväst och paraply, med försäkringar, planering och kontroll. Jag har skapat trygghet och varit livrädd, skaffat mer trygghet och varit ännu räddare. Men så inser jag att det är inte trygghet som gör mig lugn, det handlar om tillit. Tillit till mig, människor omkring mig och framförallt tillit till livet, kanske Gud. Jag behöver inte så mycket trygghet som jag trott, ännu mindre kontroll och ... hm planering på ett annat plan. Jag behöver inte veta HUR saker löser sig det räcker med tron ATT det löser sig. Det här är en skillnad, en förändring - ett shift.

Så funderar jag på var jag känner mig trygg och ser min plats hos mannen, där känner jag mig trygg för där finns också tilliten. Det är förunderligt att jag alltid vågat lita på oss, jag tror det handlar om ett medvetet val och beslut. Jag har valt att lita på att han älskar mig och om det ändras tar jag det då.

Plötsligt ökar skidorna takten och vips är jag hemma igen hos mannen som inte ens vaknat än.