Det går inte att gå tillbaka, det går inte att backa - det sa jag till mannen redan för 24 år sen när han föreslog nått emot mina principer. Han sa, det löser sig. Jag borde ha litat på det löser sig redan då. Jag borde också ha trott på honom då när han sa, jag litar heller på människor och blir besviken än går och misstror andra. Jag tyckte det var lite knäppt och naivt. Idag är det en sanning även för mig. Idag gör sånt som är sant för mig att jag inte kan gå tillbaka, det går liksom inte att kompromissa längre. Men nu handlar det inte om principer utan om sanning, genuinitet och kärna.
Det är förunderligt vad som hänt med mig det senaste året, jag har nog sagt det förut. Tänk om jag vetat det, då hade jag nog aldrig vågat, sån tur jag inte visste. Det är förunderligt hur mycket av det som blivit i mig, sen länge funnits i min man, sån tur att jag på något sätt visste det. Så bra att jag gick mot mina principer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänk vilken lycka att just ni hittade varann!? ;)
SvaraRaderaKram systra