"Jag kanske har det bäst i hela världen", flög det genom huvudet idag. En stor tacksamhet vällde upp i mig och jag tänkte "jag har allt jag behöver, det finns här och det är för mig". Det var en kort stund, lite längre än ett ögonblick, men tanken fanns där tillsammans med känslan. Det var härligt, ovant och lite farligt.
Jag har det fantastiskt bra och jag är glad och tacksam. Jag har egentligen bara ett bekymmer, och det är jag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är ju precis det jag sagt väldigt länge nu!!
SvaraRaderaSkönt att få lite medhåll till slut. ;-)
//P
Så du ser mig också som ett bekymmer...? ;-)
SvaraRadera/ LL
Som vanligt väljer du vad du vill höra!!!
SvaraRaderaBörja lyssna på vad jag säger i stället för på vad du hör!
/P