Aldrig mer...

Aldrig mer... å vad jag avskyr de orden. Aldrig mer... det låter så defintivt och utan återvändo. Aldrig mer.... det låter ödesmättat och sorgligt.

Jag vill gärna ha en reträttväg, en ångervecka och betänketid. Jag vill ha en möjlighet att utvärdera, ändra mig och ta tillbaka.

Men ibland är det inte så, ibland är det inte möjligt överhuvudtaget. Ibland får man finna sig i aldrig mer. Ibland till och med utan en sista gång, utan möjlighet att ta farväl. Då man inte ens vet.