Overkligt verkligt

Sov en tolvtimmarsnatt, vaknade helt vimmelkantig och har haft en slags overklighetskänsla resten av dagen. Det har inte varit obehagligt, bara overkligt. Lite som att vara med i en film. Ja inte för att jag vet hur det skulle vara, men det är ju ett härligt uttryck.

Om mitt liv skulle vara en film... då skulle den heta "från en ovanligt vanlig tillvaro till en vanligt ovanlig liv". Nä, det blir ju en ovanligt otymplig titel, det får bli nått annat. Den kanske skulle heta "tilt" och handla om när det liksom tiltar i huvudet och allt blir annorlunda. Missförstå mig inte, jag är helt nöjd med att allt är annorlunda och även med allt som fortfarande är som vanligt. Men lite tilt känns det som. Jag vet att mitt sätt att tänka, känna och reagera är helt annorlunda nu för tiden. Jag minns hur det var förut men jag vet inte hur det kunde vara så, jag vet inte heller hur det blev annorlunda. Eller nån aning har jag - det var väl nån som hällde på i glaset.

Om jag tar liknelsen med det halvfulla glaset, så blir också den sista meningen här ovan förståelig. Tidigare såg jag halvtomma glas, misstänkte att de inte ens var halvtomma och om jag skulle drista mig till att dricka skulle det vara ättika. Nu för tiden ser jag halvfulla glas och liksom utgår från att innehållet är drickbart och gott. Jag utgår också från att glasen kommer att fyllas på. Det är helt märkligt.

Nå så kan funderingarna gå när man sover så länge.