Olika

Tänk så olika det kan vara. I vissa kretsar där jag rör mig använder vi vokabulär som "fantastiskt, makalöst, underbart, härligt, KUL". I andra kretsar låter det mer " nää he gå allri, akta, jojo så kan det gå, hmm man ska inte förhäva sig".

När min morfar blev riktigt ivrig kunde han uttrycka sig i en flerordsmening ungefär "jo, nog kan vi väl det". Mamma har ärvt hans uttrycksfulla entusiasm och när hon är riktigt peppad på något säger hon "jomen nog vore det nästan roligt".

Jag har funderat lite på människor i min närhet och vad de gillar och brinner för, har då lagt märke till hur man uttrycker sig. Tycker det är intressant hur få glädjeyttringarna är, hur sällan lusten och glädjen för saker och ting uttrycks. Det är liksom ganska slätstruket och återhållsamt. Förvånad och fascinerad har jag lyssnat på personer som verkligen lever efter devisen att inte ta ut glädjen i förskott, att det vore att utmana ödet och liksom i hemlighet har förväntningar MEN ändå inte för att om utifall att. Personer som inte glädjer sig åt saker därför det blir så ledsamt senare, ju mer glädje desto större sorg.

Jag är mest förvånad och fascinerad över att det sättet att tänka också varit mitt förut, men så mycket (helt) har försvunnit nu. Det är ju häftigt att förvänta sig bra saker hela tiden och om det inte blir så bra som man förväntat sig har man åtminstone haft trevligt innan.

Men nu skulle det nog nästan vara roligt att göra något annat här.